Lågtryck, skitväder och osynliga gösar..

I söndags skulle det bli fiske av minsann. Jag hade bestämt träff med ett par av mina fiskeidioter till vänner för en hel dags pelagiskt vertikalfiske.

Klockan ringde 05.00, och jag vaknade hur pigg som helst. Skulle sträcka ut ryggen inför den kommande dagens prövningar, -och somnar visst om. Vaknar sedan med ett ryck upp klockan 08.00, -tiden jag egentligen skulle vara på sjön. HELVETE!!! Nu blev det bråttom att fixa kaffe och packa regnkläderna. Fort ut till bilen, -full gas till båtgaraget. Koppla på båten och fortsätta de 10 mil jag har till dagens fiskevatten.

När jag väl kommit fram till sjön kan jag slappna av. Jag packar båten med alla spön och prylar i lugn och ro. Backar ner och sjösätter båten, kör sedan upp bilen och trailern och parkerar. På väg tillbaka till båten kramar jag en maffig pris snus, -livet är underbart. Väl framme i båten ser jag att mattan i botten är lite blöt. Konstigt tycker jag och hoppar i. FAAAN! Jag hade glömt att sätta i bottenpluggen. Vig som ett kylskåp hänger jag mig över aktern och skruvar i bottenpluggen som gudskelov hängde kvar. Fort upp och backa ner trailern igen, vinschar upp den numera dubbelt så tunga båten så långt jag orkar. Snusen rinner, och svetten lackar. Hur eller hur så tömmer jag båten på vatten. Medan jag håller på som bäst kommer en av ovan nämnda fiskeidioter och möter upp. Hans skadeglada skratt ekar över nejden. Jag svarar med ett riktigt snusleende. (Vid det här laget hängde snusen ända ner i skägget.)

Vi dricker kaffe och smider planer för dagen. Åker sedan ut på sjön med ryggsäcken full av förhoppningar. Alla förutsättningar är perfekta! Bra vindar, bra vattentemp, lite molnigt. Det kan ju bara bli bra… -Eller?

image (3)
Fega gösrackare…

Första timmen hittar jag flera stora fina ekon, -precis där jag förutspådde att de skulle vara. Ingen högg. Svordomarna duggar tätt över sjön. Letar vidare i samma område, men inte ett liv.. Var tog de vägen? Jag far iväg på en jävla strapats i hopp om att hitta iallafall någon lite större fisk som är lite sugen på gummit jag har att presentera för denne… Icke! De är väck. Då slog det mig att jag inte ens tänkt på att kolla lufttrycket för dagen. Man har ju varit så bortskämd med stabilt lufttryck under en längre tid, så det var som bortblåst. Dagar med sjunkande lufttryck har jag lärt mig att man lika gärna kan stanna hemma. Som bekant har ju gösen sluten simblåsa, och kan därför inte tryckkompensera på samma sätt som t.ex gäddor. De måste därför sköta tryckutjämningen genom att röra sig upp och ned i vattenlagren. Antagligen stod de denna dag och tryckte på botten, då lufttrycket sjunkit ganska snabbt.

Hur eller hur så hittar jag i ett område till slut några ekon som är fiskbara. De simmar bara iväg när jiggen släpps ner. Det slutar med att jag åker in på grundare vatten och får några gösar mellan 1.5 och 3 kilo. En felkrokad stackare fick följa med hem och förvandlas till en smaskig middag. Vanligtvis släpper jag inte ens jiggen på dessa småttingar, men vad ska man göra när de stora inte visar sig.

image (2)
Glupsk liten sill…

Denna dag var vansinnigt frustrerande, men samtidigt alldeles underbar. ”Hellre en dålig dag på sjön, -än ingen dag på sjön.” Skulle man dock inte ha dessa fiskedagar då allting skiter sig och fisken totalvägrar så skulle man inte uppskatta de bra turerna lika mycket.

En fiskedag är nästan som att leva ett helt liv på en och samma dag. Först förväntningarna när man är på väg ut. (Som bara blir större och större ju närmre fiskevattnet man kommer.) Sedan frustrationen över att inte hitta fisken, eller att de vägrar hugga. Glädjen som sedan infaller när man väl lyckats kroka en riktig best, som sedan blixtsnabbt byts ut mot sorgen och tomheten när den släpper under drillningen. Man blir helt tom, och livet känns meningslöst. Lyckan och segerkänslan man upplever när man landat den stora fisk man är ute efter är underbar. Det i kombination med ett rejält adrenalinpåslag är väl det som bidrar till  den obotliga fiskefebern man besitter.

Redan i bilen på väg hem börjar suget inför nästa fisketur infinna sig, och det växer sig starkare och starkare ju fler dagar som passerar. Fiske är fan mer beroendeframkallande än knark!

Skitfiske!

//Jonas

Steget in i bloggvärlden…

Halloj Gösfantast!

Kul att du hittat hit till min alldeles egna blogg.

Jag som driver den heter Jonas Milton och bor i Linköping. All min lediga tid (som jag har ganska gott om mellan familjeliv och deltidsarbete) går åt till att jaga stora gösar med hjälp av olika fiskemetoder.

Helt sjukt att man kan bli så besatt av en fisk som jag har blivit. Hade det funnits behandlingshem för att bota denna ”gösfiskefeber” så hade nog min fru varit först i kön att anmäla mig dit. :)

Min största dröm här i livet är att få arbeta med sportfiske i någon form, antingen i fiskebutik, som fiskeguide, betesutvecklare, säljare, sponsrad reklampelare, fiskeskribent, eller inom fiskevården. Listan kan göras lång.

Denna blogg kommer antagligen, förmodligen, och alldeles säkert fyllas med mycket humor, svordomar och bilder om jag känner mig själv rätt. Känsliga tittare varnas därför härmed. ;)

Välkommen!

DCIM100MEDIA
Årets varmaste dag. 33 grader. Tre gösar kom upp, varav den här var störst. 85cm lång skönhet.