Nytt jobb, nya möjligheter

Hej på er!

Ursäkta bristen på nya inlägg. Jag har helt enkelt inte haft tiden till det. Lovar att bättra mig.. Någon större satsning på fisket har det heller inte blivit på länge nu. Abstinensen är grym!

Jag vill med detta inlägg bara informera om att i vår kommer företaget UPPLEV äventyr & fritid öppna en stor sportfiskebutik i Linköping. Där har jag fått jobb som butiksansvarig. Det ska bli så jäkla roligt! Klicka här för att gilla oss på facebook.

upplev

Just nu håller vi på att sammanställa sortimentet i butiken, samt komplettera med prylar och godbitar från lite mindre aktörer. Allt för att vi ska få ett så brett sortiment som möjligt. Vi har även anlitat en riktigt duktig grafiker som jobbar med en ny logotype för UPPLEV och dess nya inriktning. Björn Rallare heter han, men kallas ”Papa Bear”. (www.papabearhq.com) In och kika!

Det känns som att folk skriker efter en riktig sportfiskebutik i Linköping. En butik som har det mesta inom fiske, till kalaspriser. I dagsläget så verkar det som att folk mest använder sina lokala handlare som ”showroom”, för att sedan gå hem och beställa sina fiskeprylar på nätet. Vi vill ändra på det genom att kunna erbjuda riktigt konkurrenskraftiga priser på det mesta. Givetvis med exceptionell service.

I dagsläget är UPPLEV ett äventyr & fritidsföretag som säljer och hyr ut båtar, kajaker, fiskeutrustning mm. Det anordnas även fiskeguidning, events och företagsjippon. Detta är något som kommer fortgå, och förhoppningsvis växa iom starten av sportfiskecentret.

usc

I dagarna har vi även sammansatt ett fisketeam bestående av mig själv och andra duktiga sportfiskare med sköna personligheter. Vi ska hjälpa UPPLEV med marknadsföring, samt ge produktrecensioner och tips & trix. Missa inte att gilla och följa oss på Facebook! Team USC heter vi.

Skitfiske!

//Jonas

Konsten att tjata upp en gädda..

Halloj!

I söndags var jag ute en sväng med Håkan Franson på fiske riktat efter de riktigt stora gäddorna.
Håkan hade redan innan varnat mig för att det absolut inte kommer bli tal om något mängdfiske. Det skulle mer bli fråga om att nöta upp de rultiga madamerna.
Tålamod är dock min starka sida, (iallafall när det gäller fiske) så det skulle inte bli några problem.

Väl ute på första ankringen säger Håkan än en gång att vi inte bör ha för stora förhoppningar. Då smäller det till i mitt spö, och första gäddan är krokad. På andra kastet!
Det bådar ju gott inför resten av dagen, tänker vi och nöter vidare.

Resten av dagen kantas av svordomar över missade fiskar som bara biter bak i stjärten på vad helst bete vi hakar på. Vissa hugg känns att det är riktigt tunga fiskar. De hugger och gungar till, sedan släpper de. Trots klockrena mothugg.
Mitt gummibete, en Westin Monster Teez blir totalt förstörd efter dagens bravader. Jag får smälta ihop tailen flera gånger efter missad fisk. Jag kan med glädje rekommendera en minisvets från Biltema som Håkan hade för att smälta ihop sargat gummi med.

minisvets
Världens bästa pryl till snabba gummireparationer.

När halva dagen gått krokar jag på en fisk som drar iväg i sidled. Den känns inte särskilt tung, men beter sig som en stor gädda.
När den kommer upp till ytan ser jag bara en bred jäkla stjärtspole.
”-Vad fan?” ”-Det är en stor jävla brax!” skriker jag.
Men, se det var det minsann inte. Det var en felkrokad Sutare på lite dryga 2,5 kilo som behagat hugga med arslet.
Vi garvar en stund åt den bedriften och fiskar vidare.

Sutare2
Stjärtkrokad sutare..

En stund senare, och på ny plats berättar Håkan att det var här han fick sin ”tolvochenhalva” ett par dagar innan.
Tro fan om han inte står med böjt spö igen efter några kast på just det stället.
Upp kommer dagens största gädda på ca 95cm.

Franson
Dagens största..
Franson2
Håkan i sitt esse..

Dagen avslutas med att Håkan krokar på en braxusling precis innan hemfärd.

Det var en sjukt rolig dag på sjön, och för mig ett helt nytt tänk vad gäller gäddfiske. Samt så har jag nu ett enormt sug efter en Tracker V16 Laker. Tack för det Håkan!

Tanken på alla de missade huggen av förmodade storgäddor gör att suget efter att återvända dit är stort.
Jag räknar dagarna tills jag är ledig igen. Då jävlar!

Skitfiske!
//Jonas

Sagan om den förlorade storgösen tar aldrig slut…

Hallå Fiskevänner!

En liten nyhet är att jag numera är en av medlemmarna i Team OFC. Vi är sponsrade av Orsa Fiskecenter (www.ofc.nu). Gå även gärna in och gilla sidan på Facebook om du inte redan gjort det, och följ oss på våra äventyr på vattnen runt om i Sverige.  https://www.facebook.com/TeamOFCSweden

orsa
Stolt medlem.

Med stora förhoppningar om stor fisk begav jag mig ut på sjön en sväng idag. Vädret var nästintill perfekt för pelagiskt vertikalfiske.

Med en hel armada med nya jiggar från HardCore Lures  (www.hardcorelures.se) i bagaget så var det lite extra kul. (Dessa jiggar kommer kunna inhandlas på OFC inom kort.)

Hardcore
Riktigt fina och välgjorda jiggar. ZanderStrike från HardCore Lures.

Väl ute på sjön så hittade jag flera fina ekon som avlöste varandra, men ingen ville hugga.  Jag kom antagligen ut precis i slutet av en huggperiod, för sedan var det tvärdött på fisktelevisionen i ett par timmar.
Då händer det som jag väntat hela livet på. Ett enormt eko bygger upp sig på skärmen. Jag släpper jiggen utan större förhoppningar på hugg. 

Tappad storgös
Storgösen försvinner ner mot djupet igen. Tyvärr hamnade fighten i utkanten av ekolodskonen, men shit vad stor den var!

-PANG! Det smäller till i spöt så jag nästan tappar det, sedan matar jag världens karatemothugg, och ett par extra för säkerhets skull. Djuret där nere i djupet viker sig inte en tum, -det är helt stumt. Den tjurar och stånkar precis som gösar gör. Sedan börjar den vandra ner mot botten. Jag har inte mycket att säga till om alls. Westinspöt får verkligen jobba när fisken stånkar sig neråt. Den högg på sju meters djup, men arbetade sig kvickt ner till femton. Där gick den och stånkade ett tag innan den gav efter och följde med.
Efter vad som känns som en evighet kommer fisken äntligen upp till ytan.
-Herre min skapare, vilken gös!
Jag vänder mig om för att hämta håven, och precis när jag vänder tillbaka knycker gösen till med huvudet och lossnar…
Det hugger till i hjärtat, och jag blir alldeles förkrossad och tom.
Tomheten byts blixtsnabbt ut mot ilska över förlusten. Jag vrålar förtvivlat så det ekar över sjön. Tur att ingen hörde mig.. 
Många storgösar har jag fått i mina dar, men den här hade klått dem med råge. Därför grämer jag mig extra mycket. Blir svårt att somna under några kvällar nu. 
Kul att veta att de nya jiggarna fungerar iallafall.

Gösta 85
Tröst-Gösta…

Jag fiskar vidare och får till slut en tröstgös på 85cm, samt ett par på 80. Jag fick se mig besegrad och bege mig hemåt i skymningen.

Sagan om den förlorade storgösen kommer troligtvis fortsätta hela livet. Jag är helt i gösarnas våld just nu, och kommer säkert vara det under lång tid framöver.

Skitfiske!
/Jonas

Drömmen om holländska storfiskar..

I fredags for jag till Rotterdam, Holland för att delta i ”Gunki Iron Tournament”. En 24 timmars streetfishingtävling i kanalerna, där de 15 längsta fiskarna räknades. (Som var över minimimåttet vill säga).

bild 3 (4)
”Team Illex Sweden” Jag, Patrik och Micke precis innan avfärd.
bild 2 (2)
Kanalen med sina gamla transportbåtar. Fantastisk fiskearena!

Staden Rotterdam är en fruktansvärt vacker stad med alla sina små kanaler och gamla transportbåtar som ligger förtöjda överallt. Många av dessa båtar är nu ombyggda till bostäder, och får inte användas för transporter längre. Kul att se!

Förväntningarna var stora, men vi hade inte så stora förhoppningar på vinst, då många av lagen var lokala förmågor som känner till vattnet väl. Vi trodde dock att det skulle gå betydligt bättre än vad det gick.

bild 1 (1)
Lokal förmåga, vars hemmabyggda vagn hade varit skön att ha.

Vi blev lottade ihop med ett annat lag som vi enligt tävlingsreglerna var tvungna att hänga ihop med under hela tävlingen. Detta pga säkerhetsskäl, särskilt nattetid när stadens ”undre värld” tar över.

Reglerna för tävlingen var enkla: Fiska i 24 timmar, håll reda på det andra laget man har blivit lottad tillsammans med, var på checkpointen i tid osv. Man fick vila i skift under fiskepasset, -dock måste två fiskare i laget fiska hela tiden! Tyvärr såg vi alldeles för många lag som inte tog detta på allvar, utan där hela laget låg och sov.

holland
Många gösar i denna kaliber (överst) kom upp. Dock ingen vi kunde registrera.

När startskottet för tävlingen gick så hade vi redan lagt upp en plan med det lag vi blev lottade ihop med. Vi skulle knata till en plats där den stora kanalen mötte två mindre kanaler. Där hade vi av en lokalbo vi träffat kvällen innan, fått veta att det skulle finnas stor asp i strömmen, samt mycket gös, och även abborre. Lät skitbra. Efter att ha traskat nära på en halvmil för att komma till platsen började vi fiska. På andra kastet krokar jag dagens första fisk. En gös på 1,5hg ungefär. Absolut ingen regfisk, så den får gå tillbaka. Hoppet och självförtroendet ökades på iallafall.

Vi fiskar på platsen i ett par timmar, med smärre förflyttningar inom området för att ”hålla platsen” från andra lag som också vill testa lyckan just där. Endast ett par små pill på betena under denna tiden gör att vi söker oss vidare.

bild 4

I kanalerna kommer det tidvatten som gör att vattendjupet skiftar med nästan två meter under en sextimmarsperiod. Detta, samt strömmarna som kommer och går i samband med detta, gör att man måste anpassa fisket efter rådande förhållanden hela tiden. Var på rätt plats vid rätt tid helt enkelt. Detta är något vi tar med i bagaget till nästa år, om det blir en resa då också vill säga.

Under hela första perioden av tävlingen får vi inte en enda fisk som är godkänd för registrering. När startskottet går för andra halvan av tävlingen så bestämmer vi oss för att hålla oss till fiske i ”the mainstream”, den stora kanalen som löper genom staden. Vi går över ”Erasmus bridge” och följer strandlinjen för att gå över ytterligare en bro ut på en ö mitt i kanalen. På vägen dit stannar vi på ett ställe som ser hett ut. Där får jag världens hugg, men tyvärr fastnar inte fisken. Jag kallar dit resten av laget för att fiska av platsen grundligt. Plötsligt skriker Patrik för full hals: -HÅÅÅVEN! Jag slänger spöt och sliter till mig håven, sedan hänger jag mig över kanten för att nå ner till vattnet och håva fisken. Glädjen över fångad fisk är total. Men, vad är det för något vi fått? Vi dividerar om det är en brax eller id. Den ser mer ut som en id, men vi skriver brax på protokollet. Fet som ett as, 52 cm lång, vilket är 22 cm över minimimåttet. Tjoho! Vår första regfisk! Nu är vi med i matchen!

DSCF3829

DSCF3828

Vid registreringen säger tävlingsledningen att fisken med all sannolikhet är en idhybrid. Något som senare dementeras av en lokal fiskare. Det är rätt och slätt en id, om än i något lustigt format.

bild 4 (1)
Erasmus bridge by night.

Väl ute på ön så fiskar vi runt halva innan vi hittar en plats med grov abborre. Vi får tre snabba godkända och en massa smågösar, sedan blir det tvärdött i samband med lågvattnet. Det blir så lågt att vi inte ens når ner till vattnet med håven när Patrik lyckas kroka ännu en godkänd abborre.

Nu är klockan 01.00 på natten, vilket betyder att vi har 11 timmar kvar att fiska innan tävlingen avslutas. Frågan är om vi ska stanna kvar på samma plats tills det blir högvatten igen, -eller flytta på oss.

Vi förflyttar oss till ett brofäste med mycket rörelse i vattnet. Inte en fisk. Vi går tillbaka till platsen med abborrarna, men vi får faktiskt inte en enda godkänd fisk till under hela natten. Trötta och slitna fiskar vi oss närmre och närmre hotellet där registreringen är.

Sista försöket under morgontimmarna förlägger vi vid brofästet av ”Willems Bridge”. En plats där ett engelskt lag hade bra fiske dagen innan, i strömmen under bron. En liten gös blev resultatet, och vi får se oss besegrade. Totalt kom vi på plats 31 av 46 registrerade lag. 9st lag blev helt utan godkänd fångst, vilket är ett bevis på hur sjukt svårt fisket i kanalerna är.

Summeringen av fisket i Rotterdam är att det är sjukt svårt att hitta fisken! De är aldrig på samma ställen en längre stund, -utan flyttar sig med tidvattnet. Kanalerna hyser inga större exemplar av fiskar. När lokalbefolkningen pratar om ”huge zander” så menar de gösar i storleken 60-70 cm. Allt är ju dock relativt. En sådan gös är kanske stor för vattnen i Rotterdam, medan den är en bebis i ett annat vatten.

Tävlingen i sig var dock väldigt kul och bra arrangerad! Kul också att testa sina gränser. Det här kan man verkligen kalla sportfiske! Många nya bekantskaper blev det, och en erfarenhet rikare. Kanske blir att återkomma nästa år igen, vi får se.

Skitfiske!

//Jonas

Gammelgösta klev av…

Igår hade jag en lucka i mitt annars så ospäckade och ouppstyrda schema. :) Då drog jag till sjöss med min fiskekumpan Frasse som är totalt livrädd för de vansinnigt livsfarliga gösar som synar båten. I ren protest lade han sig i håven för att komplicera landningen av en eventuell fångst.

ekolod 2
Du plockar jävlar inte upp en enda fiskusling till, det ska jag minsann se till!

Väl ute på sjön var det svaga krusningar på ytan, och gassande sol mellan molnen som drog förbi. Satan vad varmt det blev i solen! Men jäklar i havet vad kallt det blev när den gick i moln. Jackan åkte av och på om vartannat under förmiddagen.

Jag sänkte ner givaren och drog igång ekolodet. Medan jag väntade på att ekolodet skulle starta upp så kollades utrustningen och jiggarna för dagen. Linorna och tafsarna provdrogs så de säkert skulle palla dagens förmodade påfrestningar. När jag höll på som bäst med att häkta på jiggarna på spöna ser jag ett enormt eko torna upp sig på ekolodet. Jag blir skitstressad och häktar på första bästa jigg och sänker ner. En blå, lång, ful rackare var det jag fick tag i. Jiggen har precis stannat när ett våldsamt hugg nästan sliter spöt ur handen på mig. Gäddjävel tänker jag. -”Inte nu igen..”-tänkte Frasse och gömde sig under plåten i fören. Givetvis var slirbromsen alldeles för löst ställd sedan den senaste turen, så när jag drämmer till med ett av mina ökända karatemothugg drar det ut lina från rullen, och jag håller på att flyga överbord. Jag svär lite inombords medan jag sätter tummen på spolen och drämmer till med ytterligare ett par stenhårda mothugg. Fisken i andra änden svarar med ett par hårda stånkar. Efter en jäkla fight ligger första gösen iallafall i håven. 87cm lång var den. Bra början, och jag har inte ens börjat fiska ännu! Förhoppningarna på resten av dagen är på topp när jag gasar vidare i jakten på de ännu större.

Gösta 87
Första fisken för dagen, 87cm lång… Härlig fight!

 

Tiden går, och alla gösar jag hittar bara simmar undan som om de hade bråttom till bussen. De vet väl vad som är på väg att hända. Antagligen har de fått sig en åktur tidigare i livet, eller så har någon av deras släktingar det, och så har släktingarna i sin tur berättat om detta under något släktkalas. Till slut hittar jag den! Den gös som alla gösfiskare väntar på. Den ultimata gösen. Jag sänker ner den blåa, långa, fula jiggen för att se reaktionen.

 

ekolod
Storgösta totalvägrar.

Ekot blinkar till och reagerar genast på jiggen. Den stiger sakta, sakta, sakta, och jag blir mer och mer spänd för varje sekund som den står där nere och inspekterar jiggen. Det här är livet! Spänningen som spritter i hela kroppen, och vetskapen om att man har sjömonstret en centimeter från sitt bete. Denna känsla byts ut ganska snabbt mot ren och skär frustration när göshelvetet inte biter. Svordomar, könsord och illvrål skär i stackars Frasses öron. Stackaren förstår ju inte varför jag är förbannad. :)

I sjön jag fiskar är det vissa dagar ett rent helvete att hitta gösarna, medan det andra dagar är hur lätt som helst. Just den här dagen är det svårt då de är så utspridda över stora områden, samt att de simmar undan så fort jag kommer farande i min Quintrex. Jag använder mig heller inte av något sidoseende ekolod, utan enbart ett vanligt hederligt 2D-lod av ypperlig kvalitet. Därför har jag ingen aning om åt vilken sida, eller åt vilket håll fiskarna simmar undan. Ibland chansar man rätt, men oftast inte. :)

Gösta 81

 

På eftermiddagen blåste det upp, och det blev ett ännu större helvete att lyckas parkera över fiskarna. Det blev några stycken i samma kaliber som den på bilden ovan, men inga bjässar. Jag sänkte på ett skitstort eko som jag var säker på inte skulle hugga. Det steg sakta, sakta, och sedan, -Pang! Jag drämmer till med ett mothugg utan dess nåd. Det blev precis tvärstumt, sekunden senare gick linan av. Måste varit en stor gris där nere i djupet. Jag skriker och vrålar över min förlust så pass mycket att en intilliggande båt kommer för att se hur det är fatt. Pinsamt värre, men när jag förklarar situationen med tappad storgös så får jag medlidande. Frasse ber om att få följa med dem i deras båt istället, för det verkar mycket lugnare där. Det får han inte.

Skitfiske!

//Jonas

Lågtryck, skitväder och osynliga gösar..

I söndags skulle det bli fiske av minsann. Jag hade bestämt träff med ett par av mina fiskeidioter till vänner för en hel dags pelagiskt vertikalfiske.

Klockan ringde 05.00, och jag vaknade hur pigg som helst. Skulle sträcka ut ryggen inför den kommande dagens prövningar, -och somnar visst om. Vaknar sedan med ett ryck upp klockan 08.00, -tiden jag egentligen skulle vara på sjön. HELVETE!!! Nu blev det bråttom att fixa kaffe och packa regnkläderna. Fort ut till bilen, -full gas till båtgaraget. Koppla på båten och fortsätta de 10 mil jag har till dagens fiskevatten.

När jag väl kommit fram till sjön kan jag slappna av. Jag packar båten med alla spön och prylar i lugn och ro. Backar ner och sjösätter båten, kör sedan upp bilen och trailern och parkerar. På väg tillbaka till båten kramar jag en maffig pris snus, -livet är underbart. Väl framme i båten ser jag att mattan i botten är lite blöt. Konstigt tycker jag och hoppar i. FAAAN! Jag hade glömt att sätta i bottenpluggen. Vig som ett kylskåp hänger jag mig över aktern och skruvar i bottenpluggen som gudskelov hängde kvar. Fort upp och backa ner trailern igen, vinschar upp den numera dubbelt så tunga båten så långt jag orkar. Snusen rinner, och svetten lackar. Hur eller hur så tömmer jag båten på vatten. Medan jag håller på som bäst kommer en av ovan nämnda fiskeidioter och möter upp. Hans skadeglada skratt ekar över nejden. Jag svarar med ett riktigt snusleende. (Vid det här laget hängde snusen ända ner i skägget.)

Vi dricker kaffe och smider planer för dagen. Åker sedan ut på sjön med ryggsäcken full av förhoppningar. Alla förutsättningar är perfekta! Bra vindar, bra vattentemp, lite molnigt. Det kan ju bara bli bra… -Eller?

image (3)
Fega gösrackare…

Första timmen hittar jag flera stora fina ekon, -precis där jag förutspådde att de skulle vara. Ingen högg. Svordomarna duggar tätt över sjön. Letar vidare i samma område, men inte ett liv.. Var tog de vägen? Jag far iväg på en jävla strapats i hopp om att hitta iallafall någon lite större fisk som är lite sugen på gummit jag har att presentera för denne… Icke! De är väck. Då slog det mig att jag inte ens tänkt på att kolla lufttrycket för dagen. Man har ju varit så bortskämd med stabilt lufttryck under en längre tid, så det var som bortblåst. Dagar med sjunkande lufttryck har jag lärt mig att man lika gärna kan stanna hemma. Som bekant har ju gösen sluten simblåsa, och kan därför inte tryckkompensera på samma sätt som t.ex gäddor. De måste därför sköta tryckutjämningen genom att röra sig upp och ned i vattenlagren. Antagligen stod de denna dag och tryckte på botten, då lufttrycket sjunkit ganska snabbt.

Hur eller hur så hittar jag i ett område till slut några ekon som är fiskbara. De simmar bara iväg när jiggen släpps ner. Det slutar med att jag åker in på grundare vatten och får några gösar mellan 1.5 och 3 kilo. En felkrokad stackare fick följa med hem och förvandlas till en smaskig middag. Vanligtvis släpper jag inte ens jiggen på dessa småttingar, men vad ska man göra när de stora inte visar sig.

image (2)
Glupsk liten sill…

Denna dag var vansinnigt frustrerande, men samtidigt alldeles underbar. ”Hellre en dålig dag på sjön, -än ingen dag på sjön.” Skulle man dock inte ha dessa fiskedagar då allting skiter sig och fisken totalvägrar så skulle man inte uppskatta de bra turerna lika mycket.

En fiskedag är nästan som att leva ett helt liv på en och samma dag. Först förväntningarna när man är på väg ut. (Som bara blir större och större ju närmre fiskevattnet man kommer.) Sedan frustrationen över att inte hitta fisken, eller att de vägrar hugga. Glädjen som sedan infaller när man väl lyckats kroka en riktig best, som sedan blixtsnabbt byts ut mot sorgen och tomheten när den släpper under drillningen. Man blir helt tom, och livet känns meningslöst. Lyckan och segerkänslan man upplever när man landat den stora fisk man är ute efter är underbar. Det i kombination med ett rejält adrenalinpåslag är väl det som bidrar till  den obotliga fiskefebern man besitter.

Redan i bilen på väg hem börjar suget inför nästa fisketur infinna sig, och det växer sig starkare och starkare ju fler dagar som passerar. Fiske är fan mer beroendeframkallande än knark!

Skitfiske!

//Jonas

Steget in i bloggvärlden…

Halloj Gösfantast!

Kul att du hittat hit till min alldeles egna blogg.

Jag som driver den heter Jonas Milton och bor i Linköping. All min lediga tid (som jag har ganska gott om mellan familjeliv och deltidsarbete) går åt till att jaga stora gösar med hjälp av olika fiskemetoder.

Helt sjukt att man kan bli så besatt av en fisk som jag har blivit. Hade det funnits behandlingshem för att bota denna ”gösfiskefeber” så hade nog min fru varit först i kön att anmäla mig dit. :)

Min största dröm här i livet är att få arbeta med sportfiske i någon form, antingen i fiskebutik, som fiskeguide, betesutvecklare, säljare, sponsrad reklampelare, fiskeskribent, eller inom fiskevården. Listan kan göras lång.

Denna blogg kommer antagligen, förmodligen, och alldeles säkert fyllas med mycket humor, svordomar och bilder om jag känner mig själv rätt. Känsliga tittare varnas därför härmed. ;)

Välkommen!

DCIM100MEDIA
Årets varmaste dag. 33 grader. Tre gösar kom upp, varav den här var störst. 85cm lång skönhet.